Batman & Robin – plus ett par snubbar till!
Jag måste medge nu på en gång att Batman & Robin inte alls var så dålig som jag minns den. Då jag tidigare tyckt att Batman Forever var den bättre av dem två filmerna, blev det tvärt om nu. Redan i förtexterna känner vi igen oss, där har vi precis likadan layout som i den tidigare filmen. Sådana detaljer är alltid kul, och var likadant i Tim Burtons Batman-filmer. Filmen börjar med att Bat-signalen visas, och man får reda på att filmens ena skurk Mr. Freeze måste stoppas. Nu är Robin med ifrån början (där av titeln till filmen), och man vänjer sig vid honom relativt snabbt. Redan vid mötet av Freeze, som spelas av en silversprayad Arnold Schwarzenegger sätts tonen i filmen. Den försöker inte att vara seriös, som jag får känslan av att Forever ville vara. Nu har jag även vant mig av Neonljuset, och det känns inte lika påträngande här. Batman och Robin åker skridskor och spelar hockey mot Mr. Freeze’s hantlangare, och jag vill bara lägga handen över ansiktet och skämmas. Men jag accepterar hela kalaset den här gången. Robin (Chris O'Donnell) är mestadels kaxig och sur, och gillar inte att Batman får all uppmärksamhet och beröm. Likaså har Batman (denna gången spelad av George Clooney) svårt att lita på Robin. Det här kan man väl kalla intrigen i filmen.

Det slutar inte där, utan vi introduceras även för Poison Ivy (Uma Thurman i grönt smink och tighta färggranna kläder) och en av mina favoriter från den tidigare nämnda The Animated Series – Bane (Jeep Swenson). Här har vi alltså 3 fiender, så vad får vi se? 3 hjältar så klart. Alicia Silverstone spelar Alfreds systerdotter Barbara Wilson, som mot slutet får reda på att Alfred (Michael Gough, samma person som i alla tidigare Batman-filmer) inte bara har varit betjänt och Bruce Waynes bästa vän, utan även Batmans. Ungefär här, 1 och en halv timma in i filmen (precis som i Forever med Robin) träffar vi…Batgirl. Hon tillför inte speciellt mycket, än att se ständigt söt och oskyldig ut. Samt vara så där gulligt kaxig mot Robin, som han självklart gillar då han är likadan själv.

Batman & Robin är en leksaksbutik i grälla färger, löjliga dräkter med synliga bröstvårtor och fasta stjärtar, en Arnold med dumma onliners man skrattar gott åt (jag vet inte ifall det är meningen, men han är betydligt roligare än Jim Carreys version av The Riddler). En urbotat korkad film, men den underhåller helt klart. Filmen som anses av den stora massan att vara den sämsta Batman-filmen, är enligt mig den näst sämst.